Getaway Rock Festival 2010
Malin, Pierre, Maria, Jenny och jag stack iväg mot Gävle tidigt på lördagsmorgonen och väl framme efter besök på dom mest konstiga ställen på vägen, varav Ugglebo blev naturlig favorit direkt...:-) Och så då efter lite felkörningar och diverese yrande som kom vi in på festivalområdet. Första bandet som jag såg var underbara Crazy Lixx som jag aldrig sett live förrut men dom var precis som jag trodde hur bra som helt även live. Tyvärr spelade dom alldeles för kort men det är ju så med relativt "små" band på festivaler. De får va nöjda med att få spela överhuvudtaget. Sen avverkades Crucified Barbara, Cannibal Corpse, Europe innan det var dax för det vi alla hade väntat på. Slash!
Mina förväntningar o krav kunde inte vara större när jag dryga timmen innan spelningen skulle börja tog plats näst intill längst fram vid scenen. Seg väntan? Jo tack det var det men det var värt precis allt när sen siluetten av en cylinderhatt visade sig bakom scenen och killen som jag avgudar glider in på scen precis lika jävla stenhård o cool som alltid och bara ger oss den totala musikorgasmen. Kollade till på mina armar under introt till "Civil War" och upptäckte att trots dom dryga +30 i luften så rös jag och håret på mina armar stod upp. Så sjukt bra och helt underbar upplevelse.
Nu är det nära! :-)
På lördag är det dax för det jag har längtar efter och näst intill gett upp hoppet om. Jag ska få stå framför den scen där min största idol lirar på. Visst det låter larvigt kanske, 30 år och ser folk som idoler. Grejen är väl den att idol i min mening inte är samma sak som för den som har väggen full av bilder på Zlatan, Britney Spears eller Brad Pitt. Jag kan tänka mig att många som ser idolskapet på det sättet vill va personen man mer eller mindre avgudar. Jag vill definitivt aldrig va den hattklädde rockguden jag pratar om. Därimot avgudar jag den musik som han spelar och har skapat. På det sättet kan jag säga att Slash är min idol.
Och dessutom har haft en livslång (näst intill) musikalisk relation till. Jag var 9 år när jag fick Appetite For Destruction av mor o far i julklapp. Aldrig har en 9 åring varit så glad över en julkapp. Kommer ihåg att jag fick en stereo samma år. Den öppnade jag och brydde mig inte mera om den. Därimot satt jag o kunde inte slita ögonen från bilden på baksidan av skivan. Det absolut tuffaste jag ngnsin sätt. Ett gäng stenhårda rock n rollers :-) o särskillt han med boots, skinnpaj, batman - tshirt o en flask whiskey framför sig! Sen dess och just bara därför så är Guns och då kanske mest av allt Slash en stor del av mitt musikliv! :-) Nu finns han på min rygg och kommer alltid vara kvar där och på lördag står han på en scen framför mig..kan inte sluta att längta till 23.30 på lördag-kväll Getaway Festivalen i Gävle!
